I dessa gråa tider så behöver man något som piggar upp i vardagen. Något som man kanske längtar efter, något man kan göra för att fly undan verkligheten lite eller något som man bara kan göra för att känna ett lugn och tänka på något annat. Detta är något jag saknat under många år men som kom att blomma upp i samband med att plusgraderna blev ett faktum och snön började töa bort från våra gator.

Intresset som blommade upp kom i samband med att jag rensade i källaren och hittade en hel upplaga av notboken Cellisten som min kära mor använt när hon var yngre. Sidorna gick knappt att bläddra i på grund av att själva häftet använts så pass mycket och den var knappt läsbar bland mammas alla anteckningar. I all hast fick jag fram mobilen och gick in på notlagret för att söka efter Cellisten och se om den fortfarande finns. Till min lycka så fanns den att beställa och det här blev startskottet för mitt intresse.

Cellisten gör mig lycklig

Hela serien fanns att köpa hos notlagret så jag beställde hem allihopa samtidigt. Genom dem olika delarna har jag utvecklat mitt kunnande succesivt och jag har på ett väldigt enkelt och strukturerat vis lärt mig att spela Cello, precis som min mor. Det känns viktigt, det känns fint men framförallt känns det så himla kul att jag har hittat något ljus i mörkret. Att spela cello och bli bara bättre och bättre blev med andra ord ett intresse som verkligen blommade upp hos mig här under den senaste tiden och jag kommer nog aldrig sluta spela. Nästa steg blir att skriva lite egna melodier för att kanske utvecklas ännu mer i framtiden, kanske slutar det med att jag står som låtskrivare i melodifestivalen? Lite långsökt kanske….